Ofta när jag frågar människor vad de föreställer sig när de tänker på vikingatiden så får jag svaret: Rutiga segel (ofta röd-vita). Skeppen har tidigare kallats ”Vikingatidens katalysator”, och den termen är inte oförtjänad. När man tog sig fram längs åar och vikar så var det självfallet årorna som var viktigast, men när man skulle ta sig över Östersjön och framförallt Nordsjön så var seglet ack så viktigt!
Det finns en mycket intressant diskussion kring segel inom nordisk arkeologi. Få är eniga om när seglet kom hit. Men vi vet med säkerhet att det fanns under vikingatiden. Det finns illustrationer av segel på t.ex. gotländska bildstenar, det finns fynd av master och riggar från skepp och så finns det naturligtvis det vi diskuterar idag: Segeltyg.
Det är mycket ovanligt att hitta bevarade textilier i marken, särskilt efter segel. Oftast hittar man tygrester som man eventuellt kan tolka som segel. Ett sådant högst troligt segelfynd har gjorts i det kända Osebergsskeppet. Det var ett yllesegel med bevarat tågvirke (rep) som låg tvärsöver.
Det vanligaste materialet som har använts för segel förefaller ha varit ull. Vikingeskibsmuseet i Roskilde tillverkade ett 90 kvadratmeter stort segel med dåtida teknik. Detta tog en person 8045 timmar att tillverka, men under vikingatiden är det sannolikt att flera personer samtidigt arbetade med ett segel, vilket bör ha kunnat tillverkats under en vinter. Totalt behövde ett liknande segel ull från minst 81 får. För att tillverka ett starkare segel behövdes betydligt mer ull, men om man lade ned den tiden så kunde man få ett segel som kunde hålla i ungefär 40 år.
På bilden ovan kan ni se det enda segelfyndet från Birka. Det hittades i Birkas hamnområde under en marinarkeologisk undersökning i vattnet mellan Björkö och Adelsö. Det ni tittar på är en bit ylle som är dränkt i tjära. Man kan även se tydliga hål och en liten bit bevarat tågvirke som tyder på att det verkligen rör sig om ett segelfynd, eftersom tågvirke aldrig hittas tillsammans med rester av kläder. Att fyndet gjordes i Birkas hamnområde stärker naturligtvis den tolkningen. Från dessa fragmentariska rester lär vi oss inte så mycket om seglets utformning, men vad vi kan se är snarare vävtekniker som har använts för framställningen av segel.
Från dessa få fynd av bevarade segel, tillsammans med illustrationer av segel gör att vi sakta men säkert börjar få en god kännedom om hur de kända vikingatida seglen såg ut och hur de tillverkades.
Varmt välkomna ut till Birka!
Där kan våra guider berätta mycket mer om Birkas unika och spännande historia. Njut av en fantastisk båtresa till Birka på natursköna Mälaren – boka din biljett här.
Arkeolog: Anton Amlé
Foto: Sjöhistoriska museet