Spjutet var det vapen som bäst lämpade sig för strid i formation. Exakt hur långa de var vet vi inte, men tolkningar ligger på att de var mellan 2,5–3 meter. Spjutspetsen var gjord av järn och skaftet var nästan alltid gjort på askträ. Prismässigt var spjut relativt billiga. Någonstans mellan yxan och svärdet.
Det mest kända spjutet vi känner till från vikingatiden är naturligtvis Odens spjut ”Gungner”. Detta sades vara tillverkat av dvärgar på begäran av Loke, som sedan gav det till Oden som gåva. Arkeologerna har hittat amuletter som föreställer spjut, och dessa kopplas ofta samman med dyrkan av Oden.
I sagorna kan vi läsa att man tillägnade Oden sina fiender genom att kasta ett spjut mot fiendehären. Detta sägs bland annat ha gjorts av den svenska kungen Erik Segersäll.
På Birka har ett 60-tal spjutspetsar hittats. De flesta är alldagliga till utseendet, men vi har dock hittat några stycken som är lite mer utsmyckade. Ett sådant exempel kan ni skåda ovan. Detta vackra föremål tillhörde en man som låg i kammargraven Bj 708 i Hemlanden. Spetsen är gjord av järn, men har även inlägg av både koppar och silver. Detta dyrbara spjut var bara ett av totalt tre som hittades i graven!
Varmt välkomna ut till Birka! Där kan våra guider berätta mycket mer om Birkas unika och spännande historia.
Arkeolog: Anton Amlé
Foto: Christer Åhlin, SHM
